fi | sv | eng

Återigen ett nytt förslag till valfrihetslagstiftning

04.12.2017, 11:42

Regeringen har nyligen offentliggjort ett utkast till lagstiftning om valfrihet inom social- och hälsovården. Då jag först tog del av texten infann sig en väldigt påtaglig känsla av déjà vu. Det är ändå inte helt oväntat eftersom det torde vara fråga om sjätte eller sjunde versionen av lagen (jag måste erkänna att jag tappat räkningen!).

Den långdragna processen vittnar dels om att det är en utmanande lagstiftningshelhet, dels om att det i regeringen finns djupa ideologiska skillnader i synen på social- och hälsovården. Det är allmänt känt att det förslag vi nu har för handen i grund och botten är resultatet av en politisk överenskommelse då regeringsförhandlingarna fördes innan den nuvarande regeringen bildades. Nu, drygt två år senare, skapar de ideologiska skillnaderna märkbara svårigheter för regeringen att få projektet i mål.

Innan det nu aktuella lagutkastet publicerades fick vi återigen beskåda en några veckor lång politisk armbrytning. Den som följde med noggrannare minns att det främst var fråga om vilken roll kundsedlarna skulle ha i förslaget. Kundsedlarna fick sedan en stark roll och det kan ses som en kompensation för att den så kallade tvångsbolagiseringen tagits bort. Enligt utkastet har landskapet (i praktiken landskapets affärsverk) rätt att producera direktvaltjänster (grundläggande social- och hälsovårdstjänster) utan att avskilja tjänsteproduktionen till ett skilt bolag.

Men den som synar utkastet närmare märker snart att det ändå innehåller element som åtminstone innebär en stark uppmuntran för landskapen att bolagisera åtminstone andra än direktvalstjänster. Detta har att göra för det första med de så kallade kundsedeltjänsterna. Tanken är att den som har behov går utöver direktvalstjänsterna, t.ex. personlig assistans, hemservice eller höftledsoperation, har rätt att få en kundsedel. Kundsedeln kan ändå inte nyttjas hos affärsverket själv utan enbart hos andra vårdproducenter. Vill landskapets affärsverk alltså vara med och konkurrera om de kunder som väljer att ta emot en kundsedel, måste affärsverket bolagisera sin serviceproduktion.

Motsvarande struktur finns också inom den personliga budgeten. Den kund som har rätt att få sina tjänster ordnade genom personlig budget kan inte få sin service producerad av landskapets affärsverk. Valmöjligheterna är nämligen begränsade till privata och tredje sektorns aktörer. I klarspråk betyder detta att om landskapet vill kunna erbjuda sin service åt dem som har personlig budget, måste de bolagisera sin service. Nämnda bestämmelse rimmar också illa med den ideologi som finns bakom den personliga budgeteringen. Tanken är att man ska kunna skräddarsy servicen i enlighet med klientens behov. Då borde det vara fritt att välja olika typer av serviceproducenter, också offentliga, så att man skapar en välfungerande helhet. Det är absolut skäl att ändra förslaget till denna del.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att den offentliga serviceproduktionen är behäftad med betydande begränsningar i det aktuella förslaget. Man kan ändå inte kategoriskt säga att offentlig vård skulle vara bättre än privat eller vice versa. Den offentliga vården har ändå det ultimata ansvaret för att alla har tillgång till den social- och hälsovård de behöver, medan privata vårdproducenter mer eller mindre fritt kan välja var, när och hur de tillhandahåller service. Därför borde också utgångsläget vara så jämlikt som möjligt för alla producenter.

Erik Munsterhjelm
sakkunnig, Svenska Finlands folkting

Kommentointi

Otsikko:
Nimi:
Kommentti: