fi | sv | eng

SOSTE:s landskapsvalteser

Från och med nu kommer landskapen att vaka över många olika saker. De ansvarar för att förnyelsen av social- och hälsotjänsterna sker utgående från kunderna, och för att vårdkedjorna blir fungerande. Landskapen och social- och hälsovårdsorganisationerna förenas av ett gemensamt mål - människornas välmående. Detta gemensamma mål kan nås genom att man lyssnar på, stöder och involverar organisationerna i det förberedande arbetet.

 Mångsidiga tjänster skapar ett framgångsrikt landskap

 Ett framgångsrikt landskap satsar på att främja välmående och hälsa

 Livskraftiga organisationer skapar samverkan

 Kundavgifter får inte vara ett hinder för vård och omsorg


Över 500 000 frivilliga deltar årligen i arbetet i olika organisationer

Det finns över 10 000 lokala social- och hälsovårdsföreningar i Finland. De fungerar som landskapens kompanjoner överallt i Finland och främjar invånarnas välmående och hälsa på många olika sätt.

Tre nya social- och hälsovårdsföreningar bildas varje vecka. I denna stora skara återfinns bland annat folkhälso-, patient- och invalidföreningar, drog- och mentalvårdsorganisationer, barn- och familjeorganisationer och organisationer som koncentrerar sig på den åldrande befolkningens ärenden. De här organisationerna har ca 1,3 miljoner medlemmar, 500 000 frivilligarbetare och 260 000 stödpersoner.

SOSTE Finlands social och hälsa r.f. är en riksomfattande paraplyorganisation som samlar organisationer inom social- och hälsovårdsbranschen. SOSTEs mål är ett socialt helt och friskt samhälle som deltar på riktigt, och där organisationer spelar en viktig roll.

Vad innebär landskapsreformen?

Social- och hälsovårdsreformen och landskapsreformen har stötts och blötts länge och väl. I somras blev regeringen tvungen att omarbeta sin tidtabell eftersom valfrihetslagen krävde en kompletterande redogörelse och ett samråd. Om valfrihetslagen och landskapsreformen godkänns våren 2018, ordnas de första landskapsvalen redan i oktober. Om regeringen inte når enighet gällande valfrihetslagen, blir det ingen landskapsreform heller.


Landskapsvalen är eventuellt de viktigaste valen någonsin i Finland.


Enligt reform- och kommunminister Anu Vehviläinen är landskapsreformen den största förändringen av den offentliga servicen i det hundraåriga Finlands historia.  Men vad är det egentligen fråga om?

Finland omorganiseras

I framtiden kommer Finlands offentliga administration att bestå av tre nivåer: staten, landskapet och kommunen. Landskapen har självstyre och ansvarar för att invånarna har tillgång till social- och hälsovårdstjänster, räddningsverksamhet, miljöhälsovård samt företags-, arbets- och näringstjänster. Dessutom övergår över 200 000 arbetstagare på det finländska fastlandet från kommunernas till landskapens tjänst. Ändamålet med reformen är enkelt: att säkra tillgången till tjänster, samtidigt som tillgängliga resurser används på ett effektivare sätt.

En av de största utmaningarna i den kommande förändringen är samarbetet mellan kommunerna och landskapen. Hur skall man klara av att hålla kvar fungerande nätverk och arbetsmodeller när organisationsansvaret flyttas? Hur beaktar man behoven hos såväl invånare som hos kommuner och landskap? Från medborgarens synvinkel är det viktigast att tjänsterna fungerar och är tillgängliga, inte vem som ansvarar för organisationen av tjänsterna.

En ny modell medför nya val

För medborgarna medför reformen helt nya val. För närvarande sitter kommunernas ledamöter i landskapsfullmäktige i enlighet med kommunernas invånarantal och partiernas styrkeförhållanden. De nya landskapsvalen kommer dock att ske som direktval. I framtiden kommer mindre kommuner inte nödvändigtvis att vara representerade i det nya landskapsfullmäktige. Å andra sidan kan man också konstatera att ledamöternas uppgift är att representera och ta beslut som gynnar hela landskapet och inte bara den egna hemkommunen.

Social- och hälsovårdsreformen och landskapsreformen låter alldeles för ofta byråkratiskt och torrt. Det handlar i alla fall om saker som berör oss alla. Lyssnar man på organisationerna när dessa beslut skall tas?