fi | sv | eng

Livskvalitet hela livet ut!

13.12.2016, 10:00

Reformerna i samhället rullar på med full fart. Vi känner en osäkerhet om vad alla strukturreformer kommer att betyda i praktiken. Kommer hälsocentralerna att finnas kvar också i framtiden? Kommer vi att få rätt vård och service i rätt tid? Förverkligas valfriheten på riktigt?

Reformerna berör hälso-, socialvården, funktionshinderservicen, psykvården, barnskyddet och äldreomsorgen. Jag vill här reflektera lite grann över de äldre. Jag hade möjlighet att för några veckor sedan delta i en studieresa i Holland där vi bekantade oss med innovativa sätt att ta hand om svårt dementa personer i livets slutskede.
Personer med demens och minnesjuka har svårt att bo hemma då sjukdomen förvärras. En person med svår demens behöver ofta vård och omsorg dygnet runt. Då blir olika vårdhem (olika boenden) aktuella. Under besöket i Holland presenterades några modeller där vården inte handlade om långa och låsta korridorer, där de äldre irrar omkring, utan utgångspunkten för all vård och omsorg var individens behov och hennes tidigare livserfarenheter. Det här sättet att ha människan i fokus kallas personcentrerad vård och service.

På demensboendet Hogeweyk som är uppbyggd som en liten stadsdel, satsar man är livskvalitet och stöd till klienterna för att klara av de vardagliga sysslorna. Hela lilla byn för dementa är gjord så hemlik som möjligt. Klienterna får välja sin kultur där de känner sig bekväma (kristen, internationell, traditionell bara som några exempel). Lägenheterna är inredda och kosten planerad utgående från individen och hennes vanor och behov. Klienterna aktiveras till vardagssysslor i hemmet. Dessutom erbjuds klubbverksamhet som också har en stimulerande inverkan. Målsättningen är att skapa trygghet och att stimulera minnet. Livskvaliteten ska vara god även i slutskedet av livet. Medicineringen ses över: de mediciner som inte ger ökad livskvalitet lämnas bort.

På Hogeweyk är inga dörrar låsta och knivarna ligger kvar i kökslådorna. Personalen klär sig i vanliga kläder. Att med hänvisning till säkerhet och medikalisering låsa in och begränsa individen är inte meningsfullt. Allt kan inte förebyggas men man kan hela tiden jobba för ökad livskvalitet. Även en minnessjuk person kan känna atmosfären av en teater eller restaurang! På Hogeweyk är människorna lugna och de kan gå ut när de vill. Det finns en liten butik – det är en aktivitet att gå till butiken. Fysioterapi behövs väldigt lite eftersom klienterna rör på sig i sitt vardagliga liv. Människorna kommer till boendet för att stanna hela livet ut. I medeltal blir det 2-3 år.
Ett liknande koncept fick vi se i Heemskerk, där vi bekantade oss med det lilla demensboendet Reigershoeve som egentligen är en liten farm. Helt fantastiskt! Åsnor och grisar, getter och hönor med planteringar och blomrabatter. Inga låsta dörrar utan istället en stimulerande omgivning med olika sinnesförnimmelser.

Dessa ovannämnda exempel förstärker det positiva i den holistiska synen på individen. Att människan förlorat sitt minne betyder inte att hon inte kan ha känslor eller uppleva olika miljöer. Det handlar också om attityder. Åldrandet ska inte bara ses genom kostnader. Vi måste hysa mera respekt för de gamla och erbjuda dem ett värdigt liv, även i livets slutskede.

Nina af Hällström
SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder