fi | sv | eng

Vad kan vi lära oss av valfriheten i Sverige?

15.05.2017, 15:28

Valfriheten i Sverige har haft en långsam utveckling. Den har ökat på tillgängligheten inom primärvården, men detta har främst skett i stora städer.

Förra veckans Hanaforum på Hanaholmen – kulturcentrum för Sverige och Finland – fokuserade på social- och hälsovårdsreformen och den aktuella valfriheten. Henrik Jordahl, docent och programchef för Institutet för näringslivsforskning i Stockholm, var på plats och berättade om hur valfriheten har tillämpats i Sverige.

Valfriheten togs i bruk i sakta mak under 1990-talet och i början av 2000-talet införde landstinget Halland valfrihet inom primärvården. Sedan 2009 är valfriheten obligatorisk för landsting inom primärvården. Den berör inte socialvården, utan endast hälso- och sjukvården.

Förtroendet för primärvården har ökat

Valfriheten i Sverige har ökat på tillgängligheten inom primärvården, men detta har främst skett i stora städer. Jordahl berättade att patienter som gjort aktiva val gällande sin vård har varit mera nöjda och förtroendet för primärvården har ökat.


De mindre kommunerna har endast teoretiskt valfrihet.


Effekterna av valfriheten är små i mindre kommuner. Vissa mindre kommuner har infört valfrihet men ingen privat tjänsteproducent har valt att etablera sig, vilket lett till att de mindre kommunerna endast teoretiskt har valfrihet.

Förutsättningarna för en lyckad integrering är större i Finland

Mats Brommels, professor på Karolinska Institutet i Stockholm, redogjorde för skillnaderna i valfriheten mellan Finland och Sverige. Skillnaderna är stora mellan länderna och den planerade valfriheten i Finland liknar egentligen mest valfriheten i Danmark.

I Sverige har landstingen länge skött om hälsovården, medan primärkommunerna sköter om socialvården. Detta har lett till att integreringen mellan social- och hälsovården inte fungerar i Sverige. Förutsättningarna för en lyckad integrering borde vara större i Finland i och med att både social- och hälsovården flyttas till landskapen och omfattas av valfriheten.

Det finns också andra skillnader mellan Sverige och Finland gällande finansiering och struktur. I Sverige har landstingen beskattningsrätt och det huvudsakliga finansieringsansvaret. I Finland får landskapen statlig finansiering och har ett huvudmannaskap gällande anordnandet. Detta huvudmannaskap är i Sverige delat mellan landstingen och kommunerna.

Den största faran är den snäva tidtabellen

Skillnaderna mellan ersättningsmodellerna i landstingen i Sverige är stora, medan man i Finland inrättar så kallade Sote-centraler som får en fast ersättning. I Sverige finns det landstingsspecifika ”regelböcker”, medan man i Finland har skyldighet att följa offentlighets- och förvaltningslagarna. I Finland är man också skyldig att redovisa intäkter samt att meddela förvärv och fusioner till konkurrens- och konsumentverket under en övergångstid så att inte monopol uppstår.

Det som framkom som den största fördelen med valfrihetsreformen i Finland gentemot valfriheten i Sverige är integreringen av social – och hälsovården i och med att båda berörs och överförs till landskapsnivå.

Den största faran med reformen i Finland är den snäva tidtabellen. Tidtabellen borde ses över för att trygga en lyckad valfrihet.

Maria Helsing-Johansson
specialsakkunnig, SOSTE

Kommentointi

Otsikko:
Nimi:
Kommentti: