Under mina åtta år som rådgivningsjurist i funktionshinderorganisationerna och under otaliga inlägg och föreläsningar finns det två lagar som är centrala. Lagarna är socialvårdens klientlag (klientlagen) och patientlagen. Lagar som alltför ofta hamnar i skymundan av andra lagar och diskussioner.
Kundplanen har varit och är fortfarande ett av de hetaste diskussionsämnena gällande social- och hälsovårdsreformen. Ska den vara bindande för serviceproducenterna och baseras kundernas rätt till service på den eller de individuella besluten? Kommer det att lyckas att få den till ett centralt och fungerande dokument för integrationen? Ska den vara ett arbetsredskap eller utgör den ett förvaltningsbeslut? Varför kan den inte vara ett förvaltningsbeslut? Vad händer med de andra planerna? Frågorna tar inte slut. Efter att riksdagens social- och hälsovårdsutskott publicerade utkastet till betänkande till sohä-lagarna har vi på SOSTE igen analyserat och funderat på vad som egentligen menas med bestämmelsen om kundplan i förslaget till valfrihetslag och hur den bestämmelsen kommunicerar med andra lagars bestämmelser. Inte bara en gång har vi hittat nya hänvisningar som antingen rätat ut oklarheter eller bara gjort oss mer förvirrade.
Mitt i allt detta meddelade social- och hälsovårdsministeriet under hösten att förslaget till ny klient- och patientlag får vänta till nästa riksdagsperiod. Det lagförslag som skulle ha gjort att klient- och patientlagen skulle ha sammanförts till en lag och samtidigt skulle bestämmelser om självbestämmanderätt och begränsningsåtgärder tillfogats till den. En ytterst central lag ur ett individperspektiv och en central lag för att få till stånd den integration som eftersträvas i social- och hälsovårdsreformen. Ett lagförslag som hamnat i skuggan av sohä-lagarna.
SOSTE:s utlåtande till förslaget till ny klient- och patientlag
Lagförslaget till ny klient- och patientlag var omfattande över 200 paragrafer. SOSTE lyfte i sitt utlåtande fram att lagförslaget är mycket viktigt och efterlängtat och att det är nödvändigt med tanke på de förändringar som är på gång. Trots att det var mycket omfattande och att tillämpningen av den föreslagna lagen delvis skulle bli komplicerat skulle den ha utgjort en bra helhetslag för social- och hälsovården.
SOSTE:s utlåtande har enligt begäran om utlåtande en lagteknisk uppbyggnad med ändringsförslag till lagtext och detaljmotiveringar. I utlåtandet lyfte vi fram som en av de första sakerna att styrkan i dagens klient- och patientlag hamnar i skymundan av stärkandet av självbestämmanderätten för speciellt personer med nedsatt förmåga till självbestämmande och rätt till särskilt skydd och bestämmelserna om begränsningsåtgärder. Lagförslaget har ju allmänt gått under smeknamnet, självbestämmanderättslagen (IMO-laki). I utlåtandet ger därför SOSTE konkreta förslag på hur andan i nuvarande klient- och patientlag som betonar stärkandet av klienternas och patienternas rättigheter och genomförandet av dem i social-, hälso- och sjukvården kunde stärkas och lyftas fram.
Vi föreslår också att terminologin i ett helt kapitel byts ut mot särskilt skydd till särskilt stöd. I kapitlet fastställs rätten till det. Kapitlet innehåller också bestämmelser för hur det ska genomföras i social- och hälsovården. Varför är byte av terminologi så viktigt? En ny utgångspunkt krävs för att få till stånd den attitydförändring och nya tillvägagångssätt som behövs för att kunna uppnå målsättningen med lagen. Från att personen ska skyddas till att denna ska stödas, från objekt till subjekt.
Förutom dessa lyfter SOSTE också i sitt utlåtande fram att bland annat med tanke på nya verksamhetsförhållanden och samhälleliga förändringar skulle minoritetsperspektivet behöva öppnas upp mer i detaljmotiveringarna, exempelvis hur påverkas social- och hälsovården av ökat antal invandrare och hur går det att ta hänsyn till deras språk och kultur inom servicen. SOSTE lyfter också fram att barnperspektivet överlag behöver stärkas i lagförslaget.
En plan
Med tanke på den diskussion som pågår om betydelsen och ställningen av den kundplan som ingår i sohä-lagarna och de otaliga paragrafer och detaljmotiveringar som innehåller hänvisningar till den är det förvånande att förslaget till ny klient- och patientlag inte väckte mer debatt. För det är ju just i den lagen och den nuvarande klientlagen och gällande patientlag som de centrala bestämmelserna och grunden för klient- och patientplaner och utredning av servicebehovet finns. Utöver det innehåller de olika substanslagarna mera exakta bestämmelser om tillvägagångssätt och innehåll. Dessa är exempelvis socialvårdslagen, hälso- och sjukvårdslagen, äldrevårdslagen, barnskyddslagen och handikappservicelagen (funktionshinderlagen). Just därför har SOSTE i sitt utlåtande till den föreslagna klient- och patientlagen poängterat att paragrafen – planer om social- och hälsovården – var en central del av lagförslaget. SOSTE föreslog i sitt utlåtande att det långsiktiga målet borde vara att alla planer sammanförs till en plan och att förslaget till bestämmelse borde ha varit mer bindande så att den skulle ha överensstämt med socialvårdslagens bestämmelser.
Det går inte att bestrida att det trots SOSTE:s ovannämnda ändringsförslag finns ett klart behov av en bestämmelse om en samlande plan eller ett sammandrag av planer i den föreslagna sohä-lagstiftningen. Just de här lagarna styr strukturerna och kommer att ha betydelse för om rådande inställning och tillvägagångssätt som behövs för att lyckas med integrationen. Men det som inte går att förbise är att just förslaget till klient- och patientlag skulle ha varit en central bas för genomförandet av integrationen. Att lagförslaget lagts på hylla betyder också att status quo delvis kvarstår. Vi har redan nu bestämmelser om samarbete som skulle kunna skapa integration. Sådana hittas i gällande klientlag, patientlag, socialvårdslag och hälso- och sjukvårdslag. Tyvärr har det visat sig att dessa bestämmelser alltför ofta i praktiken förbises eller glöms bort. Samtidigt som serviceplaner alltför ofta lämnas ogjorda. Vi får hoppas att om social- och hälsovårdsreformen går igenom sker det också en förändring på detta plan.
Trots att bestämmelsen om kundplan i förslaget till valfrihetslag blivit klarare efter de ändringar som social- och hälsovårdsutskottet föreslår i sitt utkast till betänkande kvarstår ändå en oklarhet vad som egentligen menas.
Förvirrande terminologi
Borde inte det första steget för att få klarhet i det hela ha varit att valt en annan term än kundplan på finska asiakassuunnitelma i förslaget till valfrihetslag? Speciellt om nu tanken är att den föreslagna bestämmelsen om kundplan i förslaget till valfrihetslag ska skilja sig från främst socialvårdslagens bestämmelse om klientplan (på finska: asiakassuunnitelma) och kartläggning av servicebehovet men också klientlagens och de olika substanslagarnas serviceplan och kartläggning av servicebehovet. Eller är tanken att terminologin i socialvårdslagen, de förhoppningsvis kommande nya lagarna om funktionshinderservice och klient- och patientlagen och andra substanslagar som barnskyddslagen och äldrevårdslagen byts ut för att undvika att det uppstår förvirring och att de olika planernas och dess betydelse blandas ihop?
Lagstiftningsprocessen behöver fortsätta
För att kunna räta ut alla frågetecken och oklarheter kommer det inte att räcka med bestämmelsen om kundplan och anknytande bestämmelser i förslaget till valfrihetslag. Processen med förslaget till ny klient-och patientlag behöver tas ner från hyllan under nästa riksdagsperiod. Å redan nu behöver social- och hälsovårdsorganisationerna poängtera vikten av det.
Som socialrättslärare utbildar jag främst svenskspråkiga socialarbetare, men också samhällsvetare och journalister. Min förhoppning är att jag om några år ska få lära ut tillämpningen och betydelsen av en ny klient- och patientlag istället för två separata lagar och utöver det utspridda bestämmelser om självbestämmanderätt och begränsningsåtgärder i olika substanslagar. De lagarna kommer att ingå som en central del i min undervisning för att också de kommande socialarbetarna ska lyckas i den nya roll som de ges om social- och hälsovårsreformen går igenom. Dessutom är det a och o för att kundernas rättigheter ska uppfyllas.
Ulrika Krook
socialrättslärare på Soc & Kom, Helsingfors universitet
tidigare specialsakkunnig inom SOSTE