fi | sv | eng

Stora risker i vårdreformen

pe 11. marraskuuta 2016 10.39.00

Vårdreformen väcker mycket känslor och åsikter, en forskare jag stötte på häromdagen befarade till och med att den inte blir av, trots allt. För oss finlandssvenskar är både språket och valfriheten viktiga frågor men också svåra att få in i det nuvarande förslaget till vårdreform. Hur ska vi samtidigt kunna garantera tjänster på svenska men också valfrihet, alltså en möjlighet att välja de tjänster som passar bäst?

I Svenskfinland har Kårkulla samkommun föreslagit en modell där samkommunen ges en särställning att erbjuda tjänster till fem olika landskap. Då skulle samkommunen vara både anordnare och producent för svenskspråkiga tjänster till personer med funktionsnedsättning.

För att valfrihet samtidigt ska tryggas måste det finnas lagstiftning som garanterar att svenskspråkiga också ska kunna välja andra producenter än Kårkulla samkommun. I praktiken betyder det att Kårkulla borde informera om andra potentiella producenter som har svenskspråkig verksamhet. Som anordnare har man ansvar för att konkurrensutsätta tjänster. Svagheten med detta system är att Kårkulla skulle agera både som producent och anordnare.

En annan möjlighet är att man i Svenskfinland bildar ett kompetenscenter, till exempel utvecklar Det finlandssvenska kompetenscentret, som redan finns, att ta ansvar för tillgängliga tjänster för svenskspråkiga. Via kompetenscentret skulle det vara möjligt att trygga specialkunnandet inom hela det svenska funktionshinderområdet. Kompetenscentret kunde ha ett anordnaransvar och produktionen inom funktionshinderområdet kunde bolagiseras i enlighet med regeringens riktlinjer för produktion av social- och hälsovårdstjänster. Detta skulle möjliggöra att också mindre, lokala producenter får möjlighet att erbjuda tjänster på svenska. Riskerna med detta system är huruvida kompetenscentret lyckas ta tillvara det specialkunnande som finns i Svenskfinland och huruvida kompetenscentret har tillräcklig kunskap om de finlandssvenska producenterna?

Valfriheten kan också vara en risk, då marknaden tas in i vården kan konkurrensen innebära att storproducenter dumpar priserna och tar över hela marknaden, vilket igen kan leda till monopol. Därför är det oerhört viktigt att se över reglerna för bolag, till exempel kravet på öppenhet, och att priset inte får vara det avgörande kriteriet då anordnare väljer producent.

På finskt håll har man bekymrat sig för hur den offentliga upphandlingen påverkar tjänsterna för personer med funktionsnedsättning. Att konkurrensutsätta stöd som människor behöver i sitt dagliga liv kan bli en verkligt dålig affär. Många har fått lida och känner en otrygghet när man inte vet vad morgondagen för med sig. FDUV har tillsammans med andra handikappförbund föreslagit att tjänster som är nödvändiga vardagstjänster för personer med funktionsnedsättning inte skulle omfattas av offentlig upphandling. Det handlar om tjänster för cirka 15 000 personer med olika funktionsnedsättningar, inbegripen utvecklingsstörning. De skulle i stället få tjänster som organiseras på annat sätt, till exempel via direkt upphandling som garanterar en större kontinuitet i tjänsterna.

I Svenskfinland där den inre marknaden är liten har vi inte drabbats på samma sätt. Det finns ingen sådan marknad på svenska, få företag har intresse av att erbjuda tjänster för personer med funktionsnedsättning på svenska. Men brist på konkurrens kan betyda brist på valfrihet.

De mest centrala kriterierna vid upphandling för oss finlandssvenskar måste vara kvaliteten, språket och naturligtvis det egentliga stödbehovet. Det mest oroande just nu är att producenter, marknaden och sparkraven styr alldeles för mycket vårdreformsdiskussionen. De som verkligen behöver dessa tjänster blir inte hörda.

Lisbeth Hemgård
Verksamhetsledare
Förbundet De Utvecklingsstördas Väl

Hyvinvoivat ihmiset

SOSTEssa työskennellään sen hyväksi, että

Palvelut ovat ihmislähtöisiä, yhdevertaisia ja perustuvat julkiseen vastuuseen.

Työ- ja toimintamahdollisuudet sekä riittävä toimeentulo kuuluvat kaikille.

Terveyserot, eriarvoisuus ja huono-osaisuus vähenevät.


 SOSTEblogissa:

SOSTEtalk!-blogi: Kokeilut työkaluna – ratkaisuja vaikeisiin haasteisiin?

Auttaa voi aina

Suomessa oleskelee paperittomia ihmisiä, mutta ihmisinä he eivät ole laittomia. Kaikilla on oikeus ihmisyyteen riippumatta oikeudellisesta asemasta. Avun antaminen tai saaminen ei voi olla riippuvaista etnisestä taustasta, uskonnosta tai oikeudellisesta asemasta. Tämä pitää muistaa keskustelussa, jossa vaaditaan paperittomien ihmisten auttamisen kriminalisointia.

Odottavalla sote-kannalla