Statsminister Petteri Orpos regering fastställde i sin senaste ramförhandling rekordstora tilläggsnedskärningar i statsunderstöden till social- och hälsoorganisationer. Samtidigt fortsätter regeringen att strama åt situationen för människor i utsatt ställning: nedskärningar görs inom socialvården, klientavgifterna inom social- och hälsovården höjs och frysningen av socialskyddets index fortsätter trots att inflationen tilltar.
”När man samtidigt försämrar försörjningen, höjer klientavgifterna inom social- och hälsovården samt minskar lågtröskelstödet, ackumuleras effekterna särskilt för låginkomsttagare, långtidssjuka och personer som behöver mycket service. Nedskärningarna i understöden till social- och hälsoorganisationer träffar samma människor”, säger Vertti Kiukas, generalsekreterare för SOSTE.
Hälften av stöden till social- och hälsoorganisationer försvinner inom några år
Redan före de nu avslutade ramförhandlingarna hade regeringen beslutat att skära ned cirka 140 miljoner euro från de så kallade STEA-understöden som riktas till arbete för välfärd och hälsa. Utöver detta beslutade man nu om ytterligare nedskärningar på 50 miljoner euro.
”Totalt handlar det alltså om massiva nedskärningar på 190 miljoner euro under regeringsperioden, vilket innebär att hela hälften av STEA-understöden försvinner jämfört med nivån 2024. Så här kraftiga nedskärningar slår hårdast mot samhällets mest utsatta, som regeringen redan har pressat från många håll”, kritiserar Kiukas.
Både välfärdsområdesdirektörerna, Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab och Kommunförbundet konstaterade i sina ställningstaganden före ramförhandlingarna att välfärdsområdena eller kommunerna inte kan ersätta social- och hälsoorganisationernas arbete, och att nedskärningar i organisationerna ökar behovet av tyngre tjänster.
”När stödet till social- och hälsoorganisationerna minskar eller upphör helt, söker människor hjälp från de redan belastade välfärdsområdena, och en del kommer sannolikt att falla utanför alla skyddsnät”, varnar Kiukas.
Nedskärningar utan ministeriets konsekvensbedömning
STEA-nedskärningarna är en av regeringens största enskilda nedskärningsposter. De nya STEA-nedskärningarna gjordes i en situation där tidigare nedskärningar ännu inte fullt ut har genomförts. Det har inte heller gjorts någon konsekvensbedömning på ministerienivå.
”Nedskärningarna görs i blindo, utan förståelse för deras verkliga konsekvenser för människors vardag. Människors behov av hjälp försvinner inte, de flyttas bara någon annanstans. Därför är dessa beslut försämringar, inte besparingar”, betonar Kiukas.
Social- och hälsoorganisationer hjälper bland annat barnfamiljer, unga, äldre, personer som drabbats av kriser, ensamma, långtidssjuka, personer med funktionsnedsättning och alla deras närstående. Frivilliga har en betydande roll i detta arbete.
”Social- och hälsoorganisationerna och deras frivilliga låter sig inte kuvas, och vi kommer även framöver att försvara dem vars röst annars inte hörs, även om detta verkar vara ett ideologiskt mål för vissa”, säger Kiukas.
Kiukas påminner också om att det, ur ett förutsägbarhetsperspektiv, är nödvändigt att regeringen i början av sommaren öppet redogör för hur nedskärningarna konkret riktas och på vilka grunder understöden fördelas. Det handlar om en exceptionellt stor förändring vars effekter direkt påverkar människors tillgång till hjälp och stöd samt deras möjligheter att göra sin röst hörd i samhället.
Kompensationsmodellen väcker frågor – utvidgad avdragsrätt för donationer är ett bra beslut
Som ”kompensation” för STEA-nedskärningarna föreslår regeringen ett tidsbegränsat statsunderstöd på 25 miljoner euro per år för åren 2027–2030, riktat till välfärdsområdena och Helsingfors stad, för att utveckla regional verksamhet inom social- och hälsoorganisationer samt organisationernas hälsofrämjande arbete.
Områdena får själva definiera tyngdpunkterna för utvecklingsarbetet.
”Det är viktigt att säkerställa att detta är verklig tilläggsfinansiering och att områdena inte samtidigt minskar sina egna understöd till organisationerna”, säger Kiukas.
Att utvidga skatteavdragsrätten för donationer till social- och hälsoorganisationernas arbete är ett bra och välkommet beslut, men det kompenserar inte de omfattande nedskärningarna i grundfinansieringen.