Regeringens nedskärningar i statsunderstöden till social- och hälsoorganisationer riskerar att försvaga ett av de mest avgörande skyddsnäten i det finländska välfärdssamhället. Det handlar inte bara om siffror i en budget, utan om konkreta konsekvenser för människor, gemenskaper och i förlängningen hela samhällets välfärd. Tredje sektorns social- och hälsoorganisationer är en central del av Finlands social- och hälsovårdssystem. De fungerar inte enbart som komplement till den offentliga sektorn utan de är ofta en förutsättning för att stödtjänster överhuvudtaget ska nå fram till de mest utsatta.
Det arbete som görs inom social- och hälsoorganisationerna är till stor del förebyggande. Det handlar om att minska ensamhet, stärka psykisk hälsa, stöda personer i utsatta livssituationer och skapa delaktighet. Att skära ner på denna verksamhet riskerar att bli en dyr affär. När det förebyggande arbetet försvagas ökar trycket på den offentliga vården, som redan i dag kämpar med begränsade resurser. Resultatet blir inte besparingar, utan snarare ökade kostnader och ett system som belastas ytterligare.
Särskilt kännbart i Svenskfinland
Nedskärningarna medför särskilt problematiska konsekvenser för den svenskspråkiga befolkningen. De svenskspråkiga social- och hälsoorganisationerna spelar en avgörande roll i att säkerställa tillgången till stöd och service på svenska. I många fall erbjuder de stöd som inte finns fullt tillgängligt inom den offentliga sektorn, eller fungerar som en bro mellan människan och myndigheterna. De bär också på specialiserad kunskap om den svenskspråkiga befolkningens behov och livssituation. Detta innebär att de inte bara kompletterar det offentliga, utan ofta också kompenserar för brister i den svenskspråkiga servicen.
Om de svenskspråkiga social- och hälsoorganisationernas resurser minskar leder det till minskat stöd och minskad service för den svenskspråkiga befolkningen. Detta får i sin tur konsekvenser för både tillgänglighet och jämlikhet.
Utöver det direkta arbetet med människor har social- och hälsoorganisationerna också en viktig roll som samhällsaktörer. De för fram erfarenheter från fältet, identifierar behov som annars riskerar att förbises och bidrar med sakkunskap i beslutsprocesser. De svenskspråkiga social- och hälsoorganisationerna fungerar dessutom som en röst för språkliga rättigheter och för en jämlik tillgång till service på svenska. När finansieringen minskar försvagas också denna röst i ett läge där behovet av den snarare ökar.
Vad står på spel?
Konsekvenserna av nedskärningarna riskerar att bli omfattande. Tillgången till förebyggande stöd minskar, skillnader i hälsa och välfärd ökar och belastningen på den offentliga sektorn fördjupas. Social- och hälsoorganisationernas kapacitet att både stöda utsatta människor och bidra till samhällsutvecklingen försvagas, vilket innebär att också tillgången till stöd och service på svenska minskar.
I värsta fall kan svenskspråkiga social- och hälsoorganisationer tvingas lägga ner verksamhet, vilket innebär att uppbyggd kompetens, stöd till utsatta och nätverk på svenska går förlorade. Nedskärningarna handlar i slutändan inte bara om organisationsunderstöd, utan om huruvida likvärdig service och stödtjänster på svenska i praktiken kan garanteras i Finland.