Skip to content

Bryt tystnaden!

20.6.2019 10.30

Sosiaali- ja terveyspalvelut
Hyvinvoivat ihmisetKansalaisyhteiskuntaPå svenskaSosiaali- ja terveyspalvelut

Ingen kan väl ha undgått de heta diskussionerna kring vården inom äldreomsorgen i Finland. Det har diskuterats mycket om kvaliteten i äldrevården. Det har framkommit brister på bland annat  Esperi Cares vårdhem Ulrika i Kristinestad. Vårdhemmets egna närvårdare gjorde en anmälan om missförhållanden till fackförbundet SuPer, som i sin tur kontaktade övervakningsmyndigheten Valvira. Närvårdaren i fråga berättar att hon efter anmälan blev av med sitt arbete.

Då kan man fråga sig hur en person som arbetar för människors bästa, och som märker brister i servicen, inte har rätt att anmäla det utan att få sparken?

Lex Maria och Lex Sarah

Lex Maria är namnet på anmälningsskyldigheten i patientsäkerhetslagen i Sverige. Enligt 3 kap 5 § är vårdgivaren skyldig att anmäla ”händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada ”till Inspektionen för vård och omsorg som ansvarar för övervakningen. Eftersom vårdgivaren enligt lagen är skyldig att anmäla brister, kan hen inte på dessa grunder uppsägas. Lex Sarah är den motsvarande benämningen för anmälningsskyldigheten inom socialtjänsten i Sverige och regleras i socialtjänstlagen 14 kap 3 §. (Svensk lagstiftning: Patientssäkerhetslagen (2010:659), Socialtjänstlagen (2001: 453))

Problematiken med den finska tystnadskulturen

Enligt Tiitinen (Tiitinen, L. Kamppailu sananvapaudesta: sosiaalialan ammattilaisen toiminta ja valtasuhteet mediavaikuttamisen kentällä. 2019) som forskat i den finska tystnadskulturen, sitter den så djupt i ryggmärgen, att kulturen inte ens ifrågasätts – förutsatt att socialarbetaren vet att hen har rätt att göra det. Medians sätt att framställa socialt arbete negativt och skandalsökande, samt den sociala medians hatiska kommentarsfält har lett till att allt färre socialarbetare vill uttrycka sig offentligt om det egna arbetet. Då den ökända tystnadskulturen bidrar till att ingen vågar ta upp bristande förhållanden inom vården, kan ingen heller åtgärda problemet. Det blir en ond cirkel. I den nya socialvårdslagen (30.12.2014/1301) betonas strukturellt socialt arbete, vilket även omfattar påverkansarbete. Förhoppningsvis möjliggör detta förändring i arbetssätten hos såväl invanda som nya socialarbetare, så att det i fortsättningen ska vara lättare att öppet tala om dessa felaktigheter.

I socialvårdslagen 48 § finns det en anmälningsskyldighet att ”utan dröjsmål meddela den person som ansvarar för verksamheten om han eller hon vid skötseln av sina uppgifter lägger märke till eller får kännedom om ett missförhållande eller en uppenbar risk för ett missförhållande vid tillhandahållandet av socialvård för klienten”, samt ”Den person som gjort anmälan får inte bli föremål för negativa motåtgärder till följd av anmälan.” (Finsk lagstiftning:Socialvårdslagen (30.12.2014/1301)

Hur är det då möjligt att risken att bli av med jobbet finns, då det i lagen bokstavligen står att den som gör en anmälan om missförhållanden inte ska bli föremål för negativa åtgärder? Medan våra kolleger i Sverige tar skydd av lex Maria och lex Sarah, är vi i Finland i praktiken tvungna att välja mellan vår arbetsplats och lagstiftningen. Utan tryggheten och stödet är det svårt att utföra arbetet – att hjälpa klienten på bästa möjliga sätt. Att hjälpa klienten överklaga är det mest mödosamma tillvägagångssättet, i stället för att genast kunna åtgärda problemet.

Varför har vi inte i Finland ett motsvarande system som i Sverige? Vårt arbete inom social-, och hälsovården är att främja och hjälpa utsatta personer, vilket försvåras betydligt om vi inte får säga till om brister i vården. Vi som blivande socialarbetare önskar att vi ska kunna utföra vårt jobb på bästa möjliga sätt för klientens bästa, och kunna få det stöd som behövs för att göra detta.

Jessica Dienel, Rosita Karjalainen, Hanna Tuovinen

 

 

 

 

 

 

Jessica Dienel
Rosita Karjalainen 
Hanna Tuovinen
Socialarbetarstuderande vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet

Tilläggsinformation

Ulrika Krook
universitets lärare
Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet
ulrika.krook(at)helsinki.fi, 0294128480, 0504752683

Helena Blomberg-Kroll
professor
Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet
helena.blomberg(at)helsinki.fi, 0294128461, 0504484719

 

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista.

Hyvinvoivat ihmiset -blogi

Kaikki blogin artikkelit
Blogi
erityisasiantuntija

18.6.2019 16:00

Kuinka kauan äänestyskopissa saa olla ja muita digiloikasta sivuun jääneiden kysymyksiä

”Soitin pankkiin palveluneuvojalleni, mutta ei hän vastaa. On varmaan taas vaihtunut”, läheinen vanha ihminen sanoi minulle alistuneesti. Kysyin, mihin numeroon soitit. Hän kertoi numerosarjan ja kertoi jättäneensä alusta plussan pois. Eihän puhelinnumeroihin plussat kuulu. Hän oli soittanut myös asiakaspalvelunumeroon, jossa oli nopeaan tahtiin vaadittu jotain tunnusta – henkilötunnusta hän arveli. Eihän se se ollut, vaan […]

Blogi
erityisasiantuntija

13.6.2019 08:30

Tuoko hallitusohjelma toivoa sairastaville?

Kyllä tuo, olisi lyhyt vastaus otsikon kysymykseen. Mutta jättää se kuitenkin vielä paljon epävarmuutta matkalla kohti toteutusta. Keskusteluun myös kuntoutustakuu Epätasa-arvoinen palveluihin pääsy ja heikosti toimivat hoito- ja palveluketjut ovat pitkään hankaloittaneet monien sairastavien ja kuntoutuksen tarpeessa olevien tilannetta. Tältä osin hallitusohjelman lupaus hoitotakuun merkittävästä tiukennuksesta ja hoitoon pääsyn helpottumisesta on otettu ilolla vastaan. Toteutuksen […]

Blogi
erityisasiantuntija

12.6.2019 09:00

Lapsen etu edellä – niin sen täytyy mennäkin!

Lasten, nuorten ja perheiden näkökulmasta Antti Rinteen hallitusohjelma näyttää toiveiden täyttymykseltä. Siinä on tuotu esille paljon keinoja, joita muun muassa monet lasten asioita edistävät järjestöt ovat peräänkuuluttaneet. Ohjelmasta välittyy vahvasti panostus toimiin, joilla pyritään ehkäisemään syrjäytymistä ja ylisukupolvista huono-osaisuutta, edistämään koulutuksellista tasa-arvoa sekä lisäämään lasten, nuorten ja perheiden hyvinvointia. Pitkäjänteinen investointiajattelu on ohjelmassa vahvasti näkyvissä. […]