SOSTEs riksdagsvalmål 2027:
En hållbar ekonomi bygger gemensamt välstånd
I ett stramt ekonomiskt läge behövs produktiva och rättvisa val. Långtidsarbetslösheten måste åtgärdas och vägen från arbetslöshet tillbaka till arbetslivet ska vara smidig. Beskattningen bör främja hälsa och fördelas enligt betalningsförmåga. Dessa lösningar stärker också den offentliga ekonomins hållbarhet.
I Finland bör en sockerskatt införas
| Formulering i regeringsprogrammet För att främja befolkningens folkhälsa bereds en hälsobaserad skatt som riktas mot socker. |
Bakgrund: Enligt statistik från Eurostat har finländarna på mindre än tio år blivit Europas tredje mest överviktiga folk. Förekomsten av fetma bland personer över 20 år är 30 procent bland kvinnor och 27 procent bland män. Nästan varannan kvinna (48 %) och man (44 %) har bukfetma.
Bland finländska barn i åldern 2–16 år har 18 procent av flickorna och 27 procent av pojkarna övervikt eller fetma. Övervikt och fetma är i Finland en betydande folkhälso- och kostnadsfråga, vilket understryker vikten av förebyggande och tidiga insatser.
Enligt en finländsk studie från 2025 orsakar fetma årliga merkostnader för samhället på över 2,5 miljarder euro.
Motivering: Vi behöver alla tillgängliga verktyg och konsekventa samhälleliga beslut för att främja befolkningens hälsa och skapa en hållbar ekonomi. SOSTE och social- och hälsoorganisationerna har i flera år föreslagit att en hälsobaserad skatt införs för att stärka folkhälsan. I ett första skede kunde hälsoskatten riktas mot socker.
I en enkät som SOSTE genomförde inför det senaste riksdagsvalet stödde sex av nio riksdagspartier införandet av en hälsobaserad skatt under nästa valperiod.
Regeringen under Petteri Orpo planerade att införa en godisskatt, men beredningen av reformen avbröts senare. Många aktörer, såsom THL och SHM, har rekommenderat att en hälsobaserad skatt införs. Även WHO rekommenderar införande och höjning av hälsoskatter på sockerrika drycker som en del av en effektiv folkhälso- och finanspolitik.
Internationella exempel (bl.a. Ungern och Storbritannien) visar att en väl utformad skatt kan minska sockerkonsumtionen och förbättra folkhälsan.
Från punktvisa punktskatter bör man gå över till mer heltäckande skatter. En graderad, ingrediensbaserad sockerskatt skulle uppmuntra livsmedelsindustrin att utveckla hälsosammare alternativ med mindre socker och därigenom styra konsumenterna mot bättre val.
Till följd av skatten skulle hälsosammare produkter inom en produktgrupp, det vill säga produkter med mindre socker, bli billigare än mindre hälsosamma alternativ. Produkter med hög sockerhalt skulle i sin tur beskattas hårdare.
Konsekvensbedömning: När människors konsumtionsbeteende förändras kan en sockerskatt på längre sikt förbättra folkhälsan och minska social- och hälsovårdsutgifterna.
En graderad och bred sockerskatt skulle också skapa lika konkurrensvillkor för livsmedelstillverkare, eftersom alla produkter med hög sockerhalt skulle omfattas av skatten.
Kostnader: SOSTE uppskattar att en hälsobaserad skatt på socker skulle kunna öka skatteintäkterna med minst 0,5 miljarder euro.
Den offentliga ekonomin stärks genom skatteåtgärder
| Formulering i regeringsprogrammet Beskattningen av utdelningar från onoterade bolag skärps, den nominella samfundsskattesatsen höjs till 22 procent och punktskatter samt trafikskatter som inte är indexbundna knyts till prisnivån. |
Bakgrund: Finlands offentliga ekonomi försvagas snabbt. Den offentliga skuldens andel av BNP förväntas överstiga 90 procent år 2026. Under den nuvarande regeringsperioden har man försökt stärka de offentliga finanserna främst genom nedskärningar i de offentliga utgifterna, vilket har minskat efterfrågan under lågkonjunkturen och ökat skuldsättningen.
Samtidigt sänker bland annat den gröna omställningen och politiskt beslutade skattesänkningar den totala skattegraden. Den samlade effekten av dessa faktorer har lett till en kris i de offentliga finanserna.
Motivering: Att stärka Finlands offentliga ekonomi förutsätter också skattehöjningar. Skattehöjningarna bör riktas så att de påverkar den ekonomiska tillväxten så lite som möjligt.
Beskattningen av utdelningar från onoterade bolag är komplex, försämrar kapitalets allokering till mer produktiva investeringar och fungerar i praktiken också som ett hinder för börsintroduktioner (Finansministeriet 2023). Om utdelningen från ett onoterat bolag inte överstiger 8 procent av bolagets nettotillgångar och utdelningen är under 150 000 euro, är 75 procent av utdelningen skattefri (i andra bolag är endast 15 procent skattefri).
Forskning visar att en höjning av samfundsskattesatsen inte har negativa effekter på den ekonomiska tillväxten (Gechert & Heimberger 2022; Harju m.fl. 2022; 2024). Finlands nominella samfundsskattesats är för närvarande 20 procent, alltså en procentenhet lägre än EU-genomsnittet, trots att den enligt nuvarande beslut kommer att sänkas till 18 procent år 2027.
En orsak till att den totala skattegraden sjunker är att vissa punktskatter och trafikskatter inte är bundna till prisnivån. Om dessa skatter indexerades skulle deras reala värde bevaras över tid.
Konsekvensbedömning: De föreslagna skattehöjningarna skulle stärka de offentliga finanserna med cirka 2,6 miljarder euro. En reform av beskattningen av utdelningar från onoterade bolag skulle öka skatteintäkterna med cirka 0,5 miljarder euro per år (Finér 2024; Finansministeriet 2023; SOSTEs beräkningar). Att slopa den planerade sänkningen av samfundsskatten och höja skattesatsen till 22 procent skulle stärka de offentliga finanserna med cirka 2,0 miljarder euro per år (Finansministeriet 2023; SOSTEs beräkningar). Att indexera punktskatter och trafikskatter som i dag saknar indexbindning skulle öka skatteintäkterna med cirka 0,1 miljarder euro per år (Finansministeriet 2023; SOSTEs beräkningar). Uppskattningarna gäller 2027 års nivå.
Kostnader: Genomförandet av skatteändringarna skulle medföra vissa administrativa kostnader.
Finansieringsmodellen för sysselsättningstjänster måste reformeras för att bättre beakta konjunkturväxlingar i ekonomin
| Formulering i regeringsprogrammet Finansieringsmodellen för sysselsättningstjänster reformeras så att den bättre beaktar ekonomins konjunkturväxlingar. Under lågkonjunktur fryses kommunernas finansieringsandelar av arbetslöshetsförmånerna och finansieringen av lagstadgade arbetskraftstjänster höjs i områden där långtidsarbetslösheten är hög. |
Bakgrund: Ansvaret för att ordna arbetskraftstjänster överfördes till kommunerna i början av 2025. De lagstadgade arbetskraftstjänsterna finansieras genom statsandelssystemet som icke öronmärkt finansiering.
Statsandelen bestäms utifrån antalet personer i arbetsför ålder och antalet arbetslösa, men med en tidsfördröjning. Därför reagerar finansieringen inte på snabba förändringar i sysselsättningsläget. Samtidigt har kommunernas finansieringsansvar för kostnaderna för arbetslöshetsförmåner ökat.
Motivering: Ansvaret för sysselsättningstjänster överfördes till kommunerna vid en tidpunkt då arbetslösheten, särskilt långtidsarbetslösheten, har ökat betydligt. Enligt Finlands Kommunförbund uppgår finansieringsunderskottet för att ordna sysselsättnings- och näringstjänster till cirka 100 miljoner euro.
Samtidigt har kommunernas finansieringsandel av arbetslöshetsförmånerna ökat. Enligt uppskattningar är kompensationen för förmånskostnaderna 50–100 miljoner euro för låg. Kommunernas finansieringsansvar upphör i praktiken först när personen får arbete.
Den nuvarande finansieringsmodellen håller inte för en kritisk granskning. Den tar inte hänsyn till konjunkturväxlingar och belastar kommunerna med höga kostnader just när arbetslösheten är som högst. Den nuvarande modellen uppmuntrar inte kommunerna att erbjuda coachning, arbetsprövning, lönesubventionerade anställningar eller andra tjänster som särskilt långtidsarbetslösa ofta behöver.
Så många som 96 procent av ledarna för sysselsättningsområdena anser att finansieringsmodellen bör ändras. Av de nationella målen för att främja sysselsättning har särskilt målet att öka sysselsättningen bland grupper med låg sysselsättningsgrad haft svaga resultat.
Enligt lagen om ordnande av sysselsättningstjänster ska man vid ordnandet av offentliga arbetskraftstjänster särskilt främja sysselsättningen för personer i en svag ställning på arbetsmarknaden. Finansieringsmodellen måste därför ge kommunerna verkliga incitament att satsa även på dessa tjänster.
Konsekvensbedömning: Reformen skulle göra det lättare för personer i en svagare ställning på arbetsmarknaden att få tillgång till tjänster som främjar deras sysselsättning. Samtidigt ökar sannolikheten att de får arbete.
På längre sikt väntas förändringen bidra till att arbetslöshetsgraden sjunker.