SOSTEs riksdagsvalmål 2027:
En trygg försörjning är social stabilitet
Att bli sjuk ska inte få rasera någons ekonomi. En fungerande grundtrygghet stöder kloka val och ger människor möjlighet att bygga sitt liv vidare. En stabil försörjning är en investering i gemensam säkerhet, arbetsförmåga och hela samhällets välfärd.
En skyldighet att sänka eller avskaffa avgifter för hälsocentrals- och poliklinikbesök ska skrivas in i lagen om klientavgifter, om avgifterna äventyrar en persons eller en familjs försörjning
| Formulering i regeringsprogrammet I lagen om klientavgifter skrivs in en skyldighet att sänka eller efterskänka fasta avgifter inom hälsovården om de äventyrar en persons eller en familjs försörjning. Bestämmelsen ska vara bindande i hela landet. |
Bakgrund: I Finland betalar hushållen en större andel av sina hälsovårdskostnader än i de andra nordiska länderna och i många europeiska länder.
Samtidigt hamnar klientavgifter allt oftare i utsökning. Avgifterna försämrar tillgången till hälsovård för personer med låga inkomster, vilket äventyrar den rätt till tillräckliga social- och hälsovårdstjänster som tryggas i grundlagen. Finlands riksdags grundlagsutskott har slagit fast att en persons ekonomiska situation inte får vara ett hinder för att söka vård.
Motivering: År 2025 gick över 500 000 klientavgifter för offentliga social- och hälsotjänster samt småbarnspedagogik till utsökning. Av dessa var cirka 74 000 avgifter för hälsocentralbesök, cirka 77 000 avgifter för tandvård och cirka 220 000 avgifter för sjukhusvård och annan institutionsvård. Antalet ärenden i utsökning har fördubblats sedan 2011.
Mellan 2023 och 2026 stiger avgiften för ett läkarbesök i primärvården från 20,90 euro till 30,20 euro (44 %) och avgiften för ett poliklinikbesök på sjukhus från 41,80 euro till 71,30 euro (71 %).
Utöver höjda klientavgifter försvagas låginkomsttagares ekonomi också av dyrare läkemedel och nedskärningar i socialskyddet. En tredjedel av användarna av hälsovårdstjänster upplever att avgifterna försvårar tillgången till vård.
Välfärdsområdena tar nästan utan undantag ut maximala klientavgifter, och fasta avgifter sänks sällan eftersom det inte finns någon lagstadgad skyldighet att göra det.
Ojämlikheten förstärks också av att låginkomsttagare och personer utanför arbetslivet, som ofta behöver tjänster mest, måste betala för vården, medan personer som omfattas av företagshälsovården får motsvarande tjänster kostnadsfritt.
Konsekvensbedömning: Reformen skulle trygga tillgången till hälsovårdstjänster för låginkomsttagare och samtidigt minska antalet ärenden som går till utsökning.
Kostnader: Att sänka eller efterskänka avgifter minskar välfärdsområdenas direkta intäkter från klientavgifter. Den slutliga ekonomiska effekten beror på vilka kriterier välfärdsområdena fastställer för sänkning eller efterskänkning av avgifter.
Samtidigt kan reformen minska behovet av tyngre och dyrare hälsovårdstjänster när människor söker vård i tid.
Läkemedelskrediten måste permanentas
| Formulering i regeringsprogrammet Den ekonomiska belastning som stora läkemedelskostnader orsakar i början av året ska lindras för personer med höga läkemedelsutgifter och kontinuiteten i deras vård ska tryggas. För detta ändamål permanentas FPA:s läkemedelskredit, som gör det möjligt att betala den årliga självrisken för läkemedel flexibelt i mindre delbetalningar. Läkemedelskrediten utvecklas och utvidgas så att den tryggar kontinuiteten i behandlingen för alla som har nytta av den. |
Bakgrund: I Finland köptes ersättningsgilla läkemedel för sammanlagt 2,5 miljarder euro, och FPA betalade 1,9 miljarder euro i läkemedelsersättningar. Ersättningar betalades till cirka 3,2 miljoner personer, och 281 000 personer överskred den årliga självrisken för läkemedelskostnader.
Den årliga självrisken, det så kallade läkemedelstaket, är 636,12 euro. För många låginkomsttagare är detta för högt. Även om taket syftar till att skydda mot höga kostnader på årsbasis kan de stora engångsbetalningarna i början av året vara övermäktiga för personer som saknar ekonomiska reserver.
Ett treårigt försök med läkemedelskredit via FPA startade i oktober 2025. Målet är att erbjuda låginkomsttagare kredit för att betala den årliga självrisken för läkemedel.
Motivering: Enligt en studie genomförd av patientorganisationer har 36 procent av personer med långvariga sjukdomar skjutit upp köp av läkemedel, 15 procent har avstått från att köpa läkemedel som rekommenderats av läkare, och 22 procent har avstått från andra nödvändiga inköp på grund av läkemedelskostnader.
Många tvingas be om pengar från anhöriga (23 procent) eller ta lån (7 procent).
De stora läkemedelskostnaderna i början av året kan leda till att människor skjuter upp inköp av läkemedel, vilket försämrar kontinuiteten i behandlingen. En korrekt genomförd läkemedelsbehandling kan förebygga att sjukdomar förvärras och minska behovet av dyrare tjänster.
Läkemedelskrediten är en fungerande lösning för den ekonomiska belastning som koncentreras till början av året. Den löser dock inte problemet att läkemedelstaket i sig kan vara för högt för personer med låga inkomster.
Konsekvensbedömning: Läkemedelskrediten gör det möjligt att köpa nödvändiga läkemedel i tid. Detta förbättrar kontinuiteten i behandlingen och förebygger att sjukdomar förvärras, vilket i sin tur minskar behovet av dyrare tjänster såsom akutmottagningsbesök, sjukhusvård och specialiserad sjukvård.
Kostnader: Läkemedelskrediten är en relativt förmånlig lösning för samhället. Den medför administrativa kostnader, eventuella kreditförluster och finansieringskostnader (krediten är räntefri).
En tillräcklig nivå på sociala förmåner måste tryggas
| Formulering i regeringsprogrammet Normala indexhöjningar ska göras i sociala trygghetsförmåner. I det allmänna stödet införs ett tillägg för barnfamiljer som beaktar försörjningsansvaret. |
Formulering i regeringsprogrammet:
Normala indexhöjningar ska göras i sociala trygghetsförmåner. I det allmänna stödet införs ett tillägg för barnfamiljer som beaktar försörjningsansvaret.
Bakgrund: År 2024 fanns 720 000 låginkomsttagare i Finland, varav 137 000 var barn. Antalet låginkomsttagare ökade med 45 500 personer jämfört med året innan. Särskilt oroande är ökningen av barnfattigdom. Antalet barn som lever i låginkomstfamiljer ökade med över 14000.
Som en del av genomförandet av europeiska pelaren för sociala rättigheter har Finland förbundit sig att minska antalet personer som riskerar fattigdom eller social utestängning med 100 000 fram till år 2030. En tredjedel av dessa ska vara barn. Nedskärningarna i socialskyddet har dock fört utvecklingen i motsatt riktning.
I december 2025 placerades Finland i EU:s bevakningskategori för social utveckling på grund av ökande ojämlikhet, tillsammans med bland annat Litauen, Bulgarien och Rumänien.
Nedskärningar i socialskyddet har ökat människors oro och försörjningsproblem. Hyresskulder, vräkningar, överskuldsättning och betalningssvårigheter har blivit vanligare. Många har inte råd med mat eller läkemedel, och behovet av matbistånd har ökat. Situationen är på många håll mycket svår.
Motivering: Regeringen under Petteri Orpo har genomfört betydande nedskärningar i socialskyddet under 2024 och 2025, bland annat i bostadsbidraget och arbetslöshetsförmånerna. År 2026 skärptes dessutom villkoren för utkomststödet.
Indexen för flera förmåner har frysts för åren 2024–2027, vilket innebär att förmånernas nivå inte följer utvecklingen av levnadskostnaderna.
Nedskärningarna har i hög grad drabbat samma låginkomsttagare. Nedskärningarna i socialskyddet under åren 2024–2026 beräknas höja låginkomstgraden i hela befolkningen med 2,2 procentenheter (cirka 124 000 personer) och barnens låginkomstgrad med 3 procentenheter (cirka 31 000 barn). Samtidigt fördjupas fattigdomen ytterligare för dem som redan lever i fattigdom.
Konsekvensbedömning: En tillräcklig nivå på sociala förmåner är en central faktor för att minska fattigdom. När indexhöjningar genomförs normalt följer förmånernas nivå utvecklingen av levnadskostnaderna.
Forskare har tidigare bedömt att höjningar av barnförhöjningarna i arbetslöshetsförmånerna skulle vara ett kostnadseffektivt sätt att minska barnfattigdomen genom socialskyddet.
I det nya allmänna stödet beaktas inte mottagarnas ansvar för sina barns försörjning. Genom att införa ett tillägg som beaktar försörjningsansvaret kan man bidra till att minska fattigdomen bland barnfamiljer.
Kostnader: Siffrorna preciseras senare / SOSTE gör beräkningarna.