Skip to content

SOSTE:s områdesvalsmålsättningar

Livskraftiga organisationer skapar delaktighet och stärker invånarnas välfärd

Välfärdsområdena och vårdorganisationerna har en gemensam målsättning, människors välfärd. I vårdsektorns tusentals organisationer görs ett oersättligt arbete för att främja finländarnas hälsa och sociala välfärd. Vårdorganisationerna har 1,3 miljoner medlemmar, 500 000 frivilliga, 260 000 kamratstödjare och 50 000 anställda. Arbetsinsatsen som de frivilliga inom vårdorganisationerna gör, motsvarar till och med 21 000 årsarbeten. Dessutom har de serviceproducerande organisationerna närmare 40 000 anställda.

Denna expertis, sakkunskap och stöd bör inte lämnas outnyttjad. Vid sidan av de offentliga tjänsterna är organisationernas verksamhet viktig och en central del i att nå vårdreformens målsättningar. Utan organisationerna skulle många människor bli utan den hjälp som de behöver. Organisationerna är redo för samarbete.

Målsättning 1: Organisationernas verksamhet en del av välfärdsområdesstrategin

  • I välfärdsområdesstrategin måste man göra linjedragningar kring hur stödet, rådgivningen och handledningen som organisationerna erbjuder, samt den förebyggande verksamheten sammanlänkas till en del av områdets verksamhet och tjänstehelheter.
  • Tjänsterna måste utvecklas kundorienterat och genom att höra invånarna.
  • Välfärdsområdena måste trygga de små och medelstora producenternas möjligheter att erbjuda sina tjänster. Detta förutsätter att man gör linjedragningar i välfärdsområdena kring upphandlingarnas delning.
  • Servicesedlar och personliga budgeter måste användas mera än i nuläget, så att människors självbestämmanderätt stärks, samt för att förbättra små serviceproducenters möjligheter.

Främjandet av välfärd och hälsa är både kommunernas och de kommande välfärdsområdenas lagstadgade uppgift. I planeringen och förverkligandet av tjänsterna måste man höra tjänsteanvändarna mera än i nuläget. Organisationerna är ofta den aktör som för fram rösterna av människor i svagare positioner och de som behöver många tjänster. Dessa har därför en viktig uppgift i att stärka invånarnas delaktighet och påverkansmöjligheter.

Det lönar sig att utnyttja organisationernas mångsida expertis och sakkunskap om gräsrotsnivån i välfärdsområdenas beslutsfattande och tjänsternas utveckling. Linjedragningar måste göras i välfärdsområdesstrategin kring hur organisationernas lågtröskel-stöd, förebyggande verksamhet och rådgivning blir en del av tjänstestigarna, till exempel som en del av social- och hälsocentralernas tjänsteutbud.

Social- och hälsovårdsorganisationerna har en betydande roll också som producenter av social- och hälsovårdstjänster. Välfärdsområdena måste satsa ännu mer på kvaliteten av de tjänster som upphandlas. Upphandlingarna borde delas upp och anbudsbegäran borde göras så att också små producenter, såsom organisationer, kan delta i anbudsförfarandet. Man bör konkurrensutsätta baserat på resultat framom konkurrensutsättning baserat på enskilda prestationer.

Välfärdsområdena måste identifiera områdets aktörer som erbjuder tjänster och deras specialkunnande. Tjänster produceras inte alltid på marknaden – till exempel är det ibland bara en tjänsteproducent som kan producera en särskild tjänst. Organisationerna producerar ofta specialiserade tjänster till sådana befolkningsgrupper som inte erbjuds tjänster av andra. I organisationernas tjänsteproduktion betonas tjänster till särskilda kundgrupper, som ofta förutsätter krävande omsorg eller specialkunnande.

Speciellt inom socialtjänsterna borde servicesedlarna och de personliga budgeterna utnyttjas för att trygga de individuella tjänstebehoven. Servicesedlarna och budgeterna erbjuder också flera möjligheter för små tjänsteproducenter än stora anbudsförfaranden.

Målsättning 2: Fungerande strukturer måste skapas för samarbete mellan organisationerna och områdena

  • I välfärdsområdesstrategin måste man komma överens om välfärdsområdets partnerskap och samarbetsstruktur med organisationerna
  • Välfärdsområdena måste utse en organisationskoordinator, som ansvarar för samarbetet med organisationerna

Det är en omöjlig uppgift för välfärdsområdena att höra varje organisation skilt. Därför behövs verksamhetsstrukturer som samlar medborgarorganisationsfältet. En samlande struktur för organisationssamarbete främjar samarbetet mellan organisationerna samt mellan organisationerna och offentliga sektorn och fungerar som en röst för organisationsfältet. Det stöder också en starkare integrering av organisationerna i främjandet av välfärd och hälsa i området. Samarbetsstrukturerna borde också utnyttjas i hörandet av tjänsteanvändarna och i utvecklingen av tjänsterna.

För att organisera samarbetsstrukturens verksamhet behöver en organisationskoordinator utses i välfärdsområdet. Denna uppgift kan skötas av till exempel en person som ansvarar för främjandet av välfärd och hälsa i området.

Organisationskoordinatorn ansvarar för samarbetet mellan välfärdsområdet och medborgarorganisationerna och känner till områdets organisationsverksamhet.

Målsättning 3: Organisationernas verksamhetsförutsättningar måste tryggas

  • Välfärdsområdet och kommunerna måste, som en del av välfärdsområdesstrategin, besluta om en fortsättning av vårdorganisationernas verksamhetsbidrag utan avbrott. Endast så kan man trygga organisationernas stöd och hjälp till de behövande.
  • I strategin måste man göra linjedragningar kring hur välfärdsområdet finansierar organisationernas verksamhet samt kring organisationernas och frivilligas möjligheter att använda sig av välfärdsområdets utrymmen för sin verksamhet.

För att organisationernas verksamhet och stöd till områdets invånare kan fortsätta oavbrutet, måste man i välfärdsområdesstrategin besluta om välfärdsområdets stöd och partnerskap med organisationerna. I strategin måste man besluta hur välfärdsområdet finansierar organisationernas verksamhet och erbjuder organisationer samt frivilliga möjligheter att använda välfärdsområdets utrymmen för sin verksamhet. I en del av landskapen har olika organisationsstrategier sedan tidigare förverkligats och de åtgärder som uppstått via dessa har ökat organisationernas synlighet och effektiverat den gemensamma verksamheten.

I välfärdsområdesstrategin måste man också besluta om tillgängliga deltagande- och påverkanskanaler för invånarna samt invånarforum. I detta arbete är det centralt att utnyttja medborgarsamhällets expertis. Alla människor har en rätt att delta och bli hörda.


Läs mera på finska.