Valtuusto­aloitepohja tasasuuruisista terveydenhuollon asiakasmaksuista

Sosiaali- ja terveysministeriön asettamissa sosiaali- ja terveydenhuollon valtakunnallisissa tavoitteissa vuosille 2023–2026 korostetaan asiakkaiden yhdenvertaisuutta, oikea-aikaisia palveluita sekä hyvinvointi- ja terveyserojen kaventamista. Perustuslain mukaan julkisen vallan on turvattava jokaiselle riittävät sosiaali- ja terveyspalvelut ja edistettävä väestön terveyttä. Perustuslakivaliokunta on linjannut, ettei henkilön taloudellinen tilanne saa olla esteenä palvelujen saamiselle. OECD:n mukaan Suomella on terveydenhuoltoon pääsyssä enemmän ongelmia kuin muissa Pohjoismaissa, ja haavoittuvassa elämäntilanteessa olevat ja pienituloiset jäävät usein ilman tarvitsemiaan palveluja (Taloudellisen yhteistyön ja kehityksen järjestö OECD 2017).

Tämän taustalla ovat muun muassa asiakasmaksut. Suomalaiset maksavat julkisista sosiaali- ja terveyspalveluista enemmän kuin muut pohjoismaalaiset. Korkeat asiakasmaksut ovat pienituloisten kohdalla pahimmillaan johtaneet siihen, että he empivät hoitoon hakeutumista, mikä puolestaan pitkittää sairauksien hoitoa.
Suomessa julkisista peruspalveluista perittäviä asiakasmaksuja päätyy ulosottoon huomattavan paljon. Vuonna 2022 ulosottoon päätyi yli 487 000 asiakasmaksua, joista 92 000 oli terveyskeskusmaksuja (Ulosottolaitos 2023).

Ei ole kenenkään edun mukaista laskuttaa, periä ja lopulta lähettää ulosottoon maksuja, joita maksukyvytön ei kykene maksamaan. Prosessi aiheuttaa turhia hallinnollisia kustannuksia ja kuormittaa tarpeettomasti myös viranomaisia, jolloin asiakasmaksujen perinnästä aiheutuu myös kustannuksia. Ulosottoon päätyneet maksut voivat pahimmillaan velkaannuttaa ja estää ihmisiä hakeutumasta palveluihin. Asiakasmaksut eivät saisi koskaan olla hoidon tai palveluiden piiriin hakeutumisen esteenä, koska näin ongelmat vain pahenevat ja oikea aikainen hoito olisi myös taloudellisesti kestävämpää.

Lainsäädäntö ei velvoita hyvinvointialueita alentamaan tai jättämään perimättä terveydenhuollon tasasuuruisia maksuja, mutta hyvinvointialueet voivat kuitenkin päättää olla perimättä maksuja kaikkein köyhimmiltä, mikä myös tukisi sosiaali- ja terveydenhuollolle asetettujen valtakunnallisten tavoitteiden saavuttamista.
Tasasuuruiset terveydenhuollon maksut tulisi poistaa ainakin kaikkein pienituloisimmilta, kuten takuueläkkeen tai eläketuen saajilta, työmarkkinatuen, työttömyysturvan peruspäivärahan saajilta ja toimeentulotuen saajilta.

Esitän/Esitämme, että hyvinvointialueella valmistellaan malli, jolla vapautetaan terveydenhuollon tasasuuruisista maksuista edellä mainitut ryhmät sekä muut pienituloiset, jos se vaarantaa henkilön tai perheen toimeentuloa tai elatuskykyä. Maksuvapautuksen tulisi olla mahdollisimman yksinkertaista, jotta tämän hakeminen ei koituisi uudeksi esteeksi palveluihin hakeutumiselle.

Valtuutetun nimi, päivämäärä ja paikkakunta

FULLMÄKTIGEMOTION
Frångå uppbärandet av jämnstora hälsovårdsavgifter av dem med lägsta inkomster

I social- och hälsovårdsministeriets nationella mål för social- och hälsovården 2023–2026 betonas jämlikheten mellan kunderna, tjänsterna i rätt tid och minskningen av skillnaderna i välfärd och hälsa. Enligt Finlands grundlag ska myndigheterna säkerställa tillräckliga social- och hälsovårdstjänster för alla och främja befolkningens hälsa. Grundlagsutskottet har uttalat att en persons ekonomiska situation inte får utgöra ett hinder för att få tjänster. Enligt OECD är det svårare i Finland än i de övriga nordiska länderna att få tillgång till hälsovård, och människor i utsatta livssituationer och låginkomsttagare står ofta utan de tjänster de behöver (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD 2017).

Detta beror bland annat på kundavgifterna. Finländarna betalar mer för offentliga social- och hälsovårdstjänster än andra nordiska medborgare. För låginkomsttagare har höga kundavgifter i värsta fall lett till att de tvekat att söka vård, vilket i sin tur förlänger behandlingen av sjukdomar.

I Finland hamnar en betydande del av de kundavgifter som tas för grundläggande offentliga tjänster i utsökning. År 2022 hamnade över 487 000 kundavgifter i utsökning, varav 92 000 var hälsocentralsavgifter (Utsökningsverket 2023).

Det ligger inte i någons intresse att fakturera, driva in och så småningom skicka till utsökning avgifter som den betalningsoförmögna inte kan betala. Processen orsakar onödiga administrativa kostnader och belastar också myndigheterna i onödan, vilket innebär att inkasseringen av kundavgifter också medför kostnader. Betalningar som hamnar i utsökning kan i värsta fall skuldsätta och hindra människor från att söka tjänster. Kundavgifter bör aldrig vara ett hinder för att söka vård eller tjänster, eftersom detta bara kommer att förvärra problemen och för att vård i rätt tid är mer ekonomiskt hållbar.

Lagstiftningen förpliktar inte välfärdsområdena att sänka eller avstå från jämnstora hälsovårdsavgifter, men välfärdsområdena kan ändå besluta att inte ta ut avgifter från de fattigaste, vilket också stöder uppnåendet av de nationella målen för social- och hälsovården.

Jämnstora hälsovårdsavgifter bör avskaffas åtminstone för dem med de lägsta inkomsterna, till exempel de som får garantipension eller pensionsstöd, arbetsmarknadsstöd, grundarbetslöshetsdagpenning och utkomststöd.

Jag föreslår/vi föreslår att välfärdsområdet utarbetar en modell som befriar ovan nämnda grupper och andra låginkomsttagare från jämnstora hälsovårdsavgifter, om det äventyrar en persons eller familjs uppehälle eller försörjningsförmåga. Avgiftsbefrielsen bör vara så enkel som möjligt så att ansökan om detta inte blir ytterligare ett hinder för att söka tjänster.

Fullmäktigeledamotens namn, datum och plats

Lue lisää: